The Trespasser – Tana French

the-trespasser

Handling hämtad från Adlibris:
This is the case she imagined. Precision-cut and savage, lithe and momentous. Antoinette Conway, the tough, abrasive detective from The Secret Place, is still on the Murder squad, but only just. She’s partnered up with Stephen Moran now, and that’s going well – but the rest of her working life isn’t. Antoinette doesn’t play well with others, and there’s a vicious running campaign in the squad to get rid of her. She and Stephen pull a case that at first looks like a slam-dunk lovers’ tiff. All she and her partner have to do is track down Lover Boy and bring him in. Then it’ll be back to business as usual, watching from a distance as the real detectives go up against the psychopaths. Except when Antoinette takes a good look at the victim’s face, she realises she’s seen her somewhere before. And suddenly the conviction that there’s a different answer takes her breath away.

Jag upptäckte Tana French för många år sen, efter tips från diverse bokbloggare. Då fanns del 1 (Till Skogs) och 2 (Okänt Offer) på svenska och jag fastnade direkt för Frenchs språk. Även del 3 (Brottsplats: Faithful Place) lästes på svenska, medan del 4-6 (Broken Harbour, The Secret Place och The Trespasser) har lästs på engelska. Det är som sagt något särskilt med språket, så fort jag börjar läsa dras jag in i en berättelse jag inte vill ska ta slut.

The Trespasser kom ut i september 2016, och jag började läsa den vid poolen i Gambia på jullovet. Boken klarade inte riktigt av det, och de första 15 sidorna har lossnat från pärmen. Om det var därför, eller kanske för att nivån inte är riktigt lika hög som jag nu förväntar mig av French, eller kanske för att det i perioder känns så mycket lättare att läsa på Kindlen (och jag har The Trespasser i storpocket) – jag vet inte riktigt, men något gjorde att jag inte tog tag i läsandet ordentligt förrän i mitten av maj. Den här gången gick det bättre, och trots en ganska långsam historia, slukade jag den så fort det går när livet i allmänhet pågår vid sidan av lästiden.

Det är alltså dags för del 6 i serien om Dublins mordrotel. Vad jag älskar med den här serien, förutom det där språket då, är att det finns en koppling via just mordroteln, men varje bok följer en ny karaktär, som på något sätt har figurerat i tidigare böcker. På så sätt gör det inget om man kanske inte gillar att läsa ur en viss karaktärs perspektiv, för i nästa bok får man följa någon annan. I The Trespasser är det Antoinette Conway som är huvudperson. Rotelns enda kvinnliga detektiv, vilket inte alltid är så lätt. Tillsammans med sin partner Steve Moran (huvudperson i The Secret Place) utreder hon en ung kvinnas död, som i början tros vara ett vanligt fall av våld i nära relation.

Jag är alltså inte lika såld på den här boken som de tidigare i serien. Det kan bero på att fallet i sig inte intresserar mig så mycket, eller att Conways språk är dialektalt och lite mer svårtillgängligt än i tidigare böcker. Men det kan också vara den ganska deprimerande känslan som jag inte känner att jag behöver just nu. För Tana French har en vana att någonstans under resans gång lägga en grå filt över allt. Det är inte bara fallet i sig som är tragiskt, eller att utredningen går i stå, det är en hopplöshet som drabbar huvudpersonen och läsaren. En mörk gråhet som känns omöjlig att bli av med. Och som till viss del tar udden av läslusten, och gör att jag funderar på att läsa lite i en annan bok en stund innan jag fortsätter.

Men boken är utläst, och den är bra. Jag gillar Conways krassa och raka syn på livet, jag känner hennes frustration över arbetssituationen, och stärks av hennes oftast orubbliga beslutsamhet att inte ge efter.

Tana French ligger på listan av författare vars böcker jag alltid köper när de kommer ut, och det gäller helt klart fortfarande!

Omdöme: En dyster deckare med komplexa karaktärer och ett fängslande språk.

Betyg: 4

Förlag: Hachette Books Ireland

Sidor: 469

Utläst: 15 maj 2017